Wales

1998 reste vi till Wales. Ett härligt körland. Walesarna fick oss att känna oss som kungar. Vi sjöng bl.a. i en medeltida kyrka i en församling med sju hushåll. Den var fullsatt! Vi bjöds på förfriskningar som vi fick inta ute sittande på gravstenarna. Vi kände oss som Bellman. Aldrig har våra basar varit så djupa som då vi var på studiebesök nere i en skiffergruva. Och aldrig har sopranerna varit så höga som då vi sjöng En vänlig grönska högst uppe på Snowdon.